I Växjö får både barn och vuxna stöd av samma person

Växjö kommun har utvecklat en modell för familjeorienterat boendestöd där en och samma person stöttar både barn och vuxna i familjen. Nästa steg är att kunna ge stödet utan utredning och beslut.

När boendestödet för många år sedan utformades var målgruppen till stor del före detta patienter inom mentalsjukvården som slussats ut i eget boende. Det var sällsynt att någon av dem hade barn.

Sedan dess har målgruppen förändrats. Många brukare har idag neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autism och det är inte längre ovanligt att de också har barn.

Kunde inte stötta i föräldrarollen

Det kan skapa problem i mötet med den kommunala organisationen, när stöd till vuxna och barn utgår från olika förvaltningar, med skilda beslutsgångar, budget och inte minst sekretesshinder som skiljer dem åt.

– Det var otroligt frustrerande att inte kunna följa med en brukare på ett psykologsamtal när deras barn fått en NPF-diagnos, eftersom insatsen tidigare bara omfattade stöd till den vuxne. Vi visste ju att föräldern knappt skulle våga åka dit själv, om de ens kom ihåg när mötet var. Och skulle de komma i väg var risken stor att de inte skulle kunna ta in vad som blev sagt på mötet.

Det säger Camilla Frii, samordnare för det som i Växjö kommun kallas familjeorienterat boendestöd (FOBS), ett arbetssätt som har utvecklats under flera år och som innebär att en och samma boendestödjare kan hjälpa både föräldrar och barn.

Genombrott under pandemin

Ett viktigt steg togs när stödet till barn och vuxna hamnade på samma förvaltning (arbete och välfärd), vilket bland annat innebar att tidigare sekretesshinder försvann. Men det stora genombrottet skedde under pandemin, berättar enhetschefen Jeanette Rossling.

– Det var när vi började arbeta i team. Plötsligt blev det mycket lättare att samordna sig kring brukarna när vi lärde känna varandra på olika avdelningar och enheter. Vi skapar ofta små samarbetsgrupper så det är lätt att hålla kontakten, man skriver och svarar när man har tid och hela gruppen kan följa konversationen.

Jeanette Rossling betonar hur viktigt det är med vilka signaler ledningen ger organisationen.

– Förr var det väldigt noga med vem som stod för vad, då blir man ju så ensam. Signalen nu är att det inte spelar så himla stor roll vem som står för kostnaden, bara det blir bra verksamhet för invånarna. Flexibiliteten uppifrån sprider sig neråt i organisationen.

Samarbete över avdelningsgränser

Det som skiljer det familjeorienterade boendestödet från annat boendestöd är att det riktas till en förälder, förklarar Jeanette Rossling. En handläggare på socialpsykiatrin fattar beslut om insatser och stödet ges av en boendestödjare. Stöd som omfattar planering och struktur i vardagen, stöd i kontakter med myndigheter, skola, hälso- och sjukvård och att bolla tankar kring föräldraskap och barn.

– Ibland handlar det om att se till att de kommer i väg till tandläkaren eller till möten i skolan, ta anteckningar, kunna förklara efteråt vad som blivit sagt och bestämt, eller föra fram vad det är för hjälpmedel eller anpassningar barnet kan behöva.

När struktur och scheman inte räcker till kan boendestödjaren, efter beslut av socialsekreterare på avdelningen barn och familj, gå in och ge mer kompensatoriskt stöd till barnet, praktiska saker som att packa gympapåsen eller skjutsa till skolan, samt stöd i föräldraskapet enligt programmet Parenting Young Children (PYC).

Avlastning för familjebehandlare

Arbetssättet innebär en avlastning för kommunens familjebehandlare. En person som oroar sig över att kunna betala hyran har svårt att ta till sig en behandling. Tidigare blev det ofta familjebehandlaren som fick försöka se till att klienterna hade någorlunda ordning i tillvaron, men nu står boendestödjaren för den insatsen.

– Barn och familj erbjuder behandling och utbildning, avdelning vuxen erbjuder stöd och omsorg. Det blir mer effektivt när var och en gör det som den är bäst på, konstaterar Jeanette Rossling.

Stödet kan också ges till familjer där föräldrar inte har diagnoser men ändå har motsvarande problem i vardagen.

Nästa steg är stöd utan utredning och beslut

Det familjeorienterade boendestödet är ett samarbete framför allt mellan avdelningarna barn och familj samt avdelning vuxna (se faktaruta). Totalt arbetar ett 80-tal boendestödjare i ordinärt boende på avdelning vuxna. Av dessa jobbar ett drygt 20-tal med de familjeorienterade besluten. Tillsammans har de ett 90-tal ärenden.

Till 2026 har avdelning vuxna fått medel för att utveckla arbetet och kunna stötta fler familjer med barn. En viktig del är att nå ut till målgrupper som inte aktivt söker stöd. Det kräver i sin tur att verksamheten blir mer synlig där målgruppen finns.

– Vi besökte familjecentralen i ett socioekonomiskt utsatt område, en stadsdel med hög andel utrikes födda. Vi vet att det finns många som skulle behöva boendestöd där, men de söker inte hjälp från socialen. Här kan vi visa vilka vi är och knyta kontakter, samarbeta med BVC, social rådgivning och öppen förskola.

Ambitionen är att kunna jobba mer förebyggande för att minska behovet av kompenserande stöd. En väg dit är att erbjuda stödet biståndslöst, att hoppa över utredning och beslut.

– Ibland kanske det kan räcka att man följer med en person hem för att avgöra om de behöver stöd, säger Jeanette Rossling.