Involvera invånare och brukare

Fundera på vilka perspektiv som behövs för att få en bred och rättvis bild av behov och lösningar. Det kan handla om:

• Brukare – personer som redan får stöd av socialtjänsten.
• Anhöriga – de som står nära brukare och har egna erfarenheter av stödet.
• Invånare i stort – personer som ännu inte har insatser men som kan bli berörda eller bidra med idéer.
• Föreningar och organisationer – till exempel pensionärsföreningar, funktionshinderorganisationer, idrottsföreningar eller andra lokala aktörer.
• Näringslivet – företag som kan bidra i arbetet för ett tryggare och mer hållbart samhälle.
• Formella råd – till exempel pensionärsråd eller funktionshinderråd.

Tänk på balansen

Vem hörs oftast? Vem hörs sällan? Finns grupper som ni behöver göra extra ansträngningar för att nå?

Hur kan vi föra dialog?

Vi behöver kunskap om hur olika grupper upplever socialtjänsten, till exempel utifrån kön, ålder, civilstånd, födelseland, inkomst, utbildningsnivå, bostadsområde, hälsa och funktionsförmåga.

Det finns flera sätt att samla in erfarenheter, synpunkter och idéer.

• Direktdialog – möten, intervjuer, samtalsforum eller öppna dialogträffar.
• Enkäter och brukarundersökningar – ett bra komplement men bör inte vara det enda sättet att lyssna på brukare.
• Dialog med medarbetare – personalen sitter på erfarenhet av vardagliga möten och ser behoven tidigt.
• Befintlig kunskap – använd det ni redan vet från uppföljningar, forskning, andra förvaltningar och tidigare dialoger.

Se till att anpassa metoden efter målgruppen. Alla kommer inte till möten – ibland behöver dialogen ske där människor redan är.

När i processen behöver vi lyssna?

Invånare och brukare kan bidra i alla delar av ett förändringsarbete:

1. Förstå behov – vilka problem eller behov finns? Vem berörs mest?
2. Utforska lösningar – vilka idéer har de som själva lever med frågan? Vilka förslag är genomförbara?
3. Införande och genomförande – hur kan invånare eller brukarrepresentanter vara med i själva utformningen?
4. Utvärdering – fungerade insatsen som tänkt? Vad behöver justeras?

Lyssnar vi bara i början eller slutet riskerar vi att missa viktiga perspektiv.

Vilken nivå av delaktighet vill vi ha?

Filmen beskriver två modeller för delaktighet – SKR:s delaktighetstrappa och Shiers modell. De visar att delaktighet kan ske på olika nivåer, från att lyssna in synpunkter till att dela inflytande i beslut.

Här är tre frågor för att hitta rätt nivå, få koll på nuläge, ambition och vad som krävs för att ta nästa nivå.

Reflektera över

• Var befinner vi oss idag?

Genom att identifiera var ni står i dag ser ni vilken nivå av delaktighet som faktiskt används. Kanske informerar ni mest, kanske samlar ni in synpunkter – eller så har ni redan dialog i flera steg. När ni vet startläget blir det lättare att förstå vilka möjligheter och begränsningar ni har.

• Vårt mål – vilken nivå strävar vi efter?

Den här frågan hjälper er att sätta ett tydligt mål. Vill ni exempelvis att invånare ska vara med och forma förslag? Eller till och med dela inflytande i beslut? När målet är tydligt blir det lättare att planera hur delaktigheten ska se ut i praktiken.

• Vad behöver vi förändra för att ta nästa steg?

När ni vet var ni är och vart ni vill ger den tredje frågan vägledning. Den pekar på vad som behöver utvecklas – till exempel mer tid för dialog, nya forum, kompetensstöd eller rutiner för återkoppling. På så sätt blir steget mot en högre nivå av delaktighet konkret och hanterbart.

Hur återkopplar vi på bästa sätt?

Människor som deltar i dialogen behöver veta:

• hur deras synpunkter tas om hand
• vad som förändrades – eller varför något inte förändrades
• vad som händer härnäst.

En tydlig återkoppling ökar engagemanget och viljan att delta igen.