Demens

Demens är ett folksjukdomsområde som för det mesta diagnostiseras och behandlas inom primärvård och har hög relevans för allmänmedicinen. Det går inte att bota en demenssjukdom, utan syftet med hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens åtgärder är att underlätta vardagen och bidra till en så god livskvalitet som möjligt under sjukdomens olika skeden.

Relaterade indikatorer

Demens finns också med i indikatorer om kontinuitet, levnadsvanor, prioritering, samsjuklighet och samverkan som handlar om flera kroniska sjukdomar samtidigt.

KontinuitetLevnadsvanorPrioriteringSamsjuklighetSamverkan

Motivering till ämnesområdet

Åtgärderna inriktas på att lindra symtom och att på olika sätt kompensera för de funktionsnedsättningar som personer med demenssjukdom drabbas av.

Ett multiprofessionellt teambaserat arbetssätt i utredningen är nödvändigt för att få en bred beskrivning av individens problematik. För att följa en person genom hela förloppet i en demenssjukdom behövs en regelbunden och sammanhållen uppföljning av den demenssjukes situation och behov, inklusive medicinsk bedömning samt vård- och omsorgsinsatser.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst och läkemedelsbehandling.

Förekomst av diagnos (Dem01 för vårdcentral och Dem11 för rehabenhet) är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas. Rehab ingår i en del regioner inom vårdcentralen medan det är separata enheter i andra. Därför finns en del indikatorer i två versioner. Förekomst av diagnos demens, på rehabenhet (Dem11) är exempel på sådan indikator. I alla förekomstindikatorer på rehab krävs från och med 2026 något fysisk besök.

Läkemedelsbehandling med antipsykotiska läkemedel till personer med demenssjukdom bör i regel undvikas men kan ibland vara motiverat vid kvarvarande psykotiska symtom efter utredning av bakomliggande orsaker och försök med icke-farmakologisk behandling (Dem02). I patientlistan kan man se om senaste förskrivning gjorts på egen enhet och vilken läkare den personen senast träffat.

Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda personer med mild till måttlig Alzheimers sjukdom läkemedelsbehandling med kolinesterashämmare (Dem04). Bara patienter med ny Alzheimerdemens ingår och läkemedel söks 5 år bakåt i tiden. Patienten kan ha avslutat behandlingen. Tanken är att det ju räcker med att ha provat behandlingen. Har den inte effekt ska den ju avslutas.

Uppföljning, samsjuklighet och undervikt

Patienter med kronisk sjukdom som får regelbunden uppföljning mår bättre, har mindre symtom och söker mindre ofta på akutmottagningar. Ett enkelt sätt följa dessa patienter är att kalla patienterna till sina återbesök. Man kan också t ex via indikatorer i Primärvårdskvalitet hitta patienter som inte varit på VC på länge och erbjuda dem besök eller hembesök. Det är möjligt att filtrera indikatorerna på olika yrkesprofessioner för att man ska kunna följa teamarbete (Dem03). Nytt för 2026 är att arbetsterapeut finns med som “egen” yrkesgrupp (Dem03Arb).

Att identifiera andra sjukdomar som kan vara differentialdiagnoser, förstärka symtom från demenssjukdomen eller där demenssjukdomen orsakar ökad risk för annan sjukdom är betydelsefullt. Här identifieras samtidig depression, ångestsyndrom eller urininkontinens (Dem05). Rubbningar i matintag som kan leda till undervikt och undernäring är inte ovanligt tillstånd vid demenssjukdom som kan följas via Dem 14 A+B.

Aktivitetsbedömning, hjälpmedel och levnadsvanor

Aktivitetsbedömning av arbetsterapeut som en del i basal demensutredning förbättrar diagnostiken och utgör underlag för personens behov av stöd och kompensation för vardagens aktiviteter. Utredningen kan även göras i nära anslutning till ny demensdiagnos. (Dem06, Dem12).

Individuellt anpassade kognitiva hjälpmedel har hög prioritet och är viktiga att provas ut och förskriva tidigt i förloppen för att kunna ge störst nytta och förbättra möjligheten för personen att kunna klara sina vardagliga aktiviteter med stöd av hjälpmedlet (Dem07, Dem13).

Rådgivning rökning och vid vid otillräcklig fysisk aktivitet kan vara värdefullt vid demens (Le03 samt Le07Dem och Le13Dem).

Diagnoslistor

För Demens finns två diagnoslistor.

Demens lista 1 innehåller alla demensdiagnoser i ICD 10 och KSH.
Demens lista 2 innehåller enbart diagnoser för Alzheimers sjukdom.

För detaljer se:Diagnoskoder

Möjlig framtida utveckling

• Andel patienter med demenssjukdom som genomgått basal demensutredning med MMSE-SR/MoCA/RUDAS-S och/eller klocktest.
• Andel patienter med demenssjukdom som genomgått basal demensutredning med laboratorieprover.
• Andel patienter med demenssjukdom som genomgått basal demensutredning med CT hjärna.

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

För rehabiliteringsåtgärder är en felkälla att fysioterapi och arbetsterapi kan vara en del av vårdcentralerna eller helt eller delvis organiserat i egna enheter eller annan huvudman. Detta kan variera även inom ett landsting/en region.

I flera regioner kommer inte läkemedel från Pascal med i beräkningen, dock är det lagstadgat att läkemedelslistan i journalen ska vara identisk med ordinationerna i Pascal. Regioner som hämtar data för uthämtade läkemedel inkluderar automatiskt läkemedel i Pascal.

Ursprung

Arbetsgruppen för Primärvårdskvalitet.