Publicerad 20 april 2026

Smärta

Långvarig icke-malign smärta är ett omfattande folkhälsoproblem som för det mesta diagnosticeras och behandlas inom primärvård, och har hög relevans för allmänmedicinen.

Tabell över indikatorena för smärta

Tabell över indikatorerna för smärta

Kortnamn

Indikator

Sm01

Förekomst av diagnos för långvarig icke-malign smärta på VC

Sm02

Andel patienter med långvarig icke-malign smärta som fått rehabplan på VC

Sm03

Andel patienter med långvarig icke-malign smärta som genomgått patientutbildning/smärtskola

Sm11

Förekomst av diagnos för långvarig icke-malign smärta, på rehabenhet

Sm21

Andel patienter med långvarig icke-malign smärta som fått rehabplan på rehabenhet

Sm31

Andel patienter med långvarig icke-malign smärta som genomgått patientutbildning/smärtskola på rehabenhet

Lm11alla

Andel patienter som behandlas med opioider

Lm11ejCa

Andel patienter som behandlas med opioider, exklusive patienter med cancerdiagnoser

Lm12alla

Andel opioidbehandlade patienter med stor förskrivning av opioider

Lm12ejCa

Andel opioidbehandlade patienter med stor förskrivning av opioider, exklusive patienter med cancerdiagnoser

Lm12allaMME

Andel peroralt opioidbehandlade patienter med stor förskrivning (MME)

Lm12ejCaMME

Andel peroralt opioidbehandlade patienter med stor förskrivning (MME), exklusive patienter med cancerdiagnos

Äld01

Andel patienter ≥75 år som behandlas med läkemedel som bör undvikas

Äld02

Andel patienter ≥75 år som har uppmätt njurfunktion av dem som behandlas med läkemedel som påverkas av njurfunktion

Indikatorerna i Kvalitetsindikatorkatalogen - fullständig specifikation

Motivering till ämnesområdet

Långvarig smärta definieras som smärta som kvarstår eller upprepas under en period längre än tre månader. Den medför ofta stort lidande för individen och är ett omfattande folkhälsoproblem globalt. I Sverige uppskattas förekomsten av svår och medelsvår långvarig smärta till cirka 20 procent av den vuxna befolkningen.

Vid långvarig smärta har smärtans funktion som varningssignal ofta upphört, den har blivit dysfunktionell och kan betraktas som ett sjukdomstillstånd i sig snarare än som ett symtom på bakomliggande sjukdom. Primärvården möter dessa patienter initialt i smärtproblematiken och önskvärt vore att tidigt kunna erbjuda behandlingsinsatser som kan bidra till att öka eller bibehålla patientens funktion och förmåga, men också att bidra till ökad delaktighet, kontinuitet och trygghet för patienten. Diagnoserna R52.2 A-C rekommenderas av Kunskapsstyrningen Hälso- och sjukvård för att öka möjligheten att identifiera patienter med smärta och det ingår också att patienterna har tidigt får en smärtanalys.

Utifrån nationella vårdförlopp och vårdprogram finns tillräcklig evidens för följande åtgärder utifrån ett rehabiliteringsperspektiv i primärvården: rehabiliteringsplan och patientutbildning/smärtskola.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst

Förekomst av diagnos (Sm01) är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas. Prevalens på rehabenhet speglar i vilken utsträckning dessa patienter behandlas i relation till andra patientgrupper (Sm11). I alla förekomstindikatorer på rehab krävs från och med 2026 något fysisk besök.

Rehabiliteringsplan och patientutbildning

Rehabiliteringsplan är motiverat för att öka möjligheten till delaktighet och god behandling vid tillstånd av kronisk smärta (Sm02 och Sm21). (Rehab ingår i vårdcentralerna i en del regioner medan de är separata enheter i andra. Därför finns en del indikatorer i två versioner.)

Patientutbildning/smärtskola är motiverat eftersom information, smärtförklaring och träning har betydelse för smärta, funktions- och aktivitetsförmåga vid långvarig smärta (Sm03 och Sm31).

Läkemedelsbehandling

Behandling med opioider kan monitorernas med indikatorerna Lm11alla och Lm11ejCa, där patienter med cancerdiagnoser ingår resp inte ingår). Behandlingen bör om möjligt vara kortvarig/ med låga doser (Lm12allaoch Lm12ejCa). Nytt för 2026 är Lm12allaMME och Lm12ejCaMME som mäter andel opioidbehandlade patienter med stor förskrivning, beräknat utifrån morfinekvivalent dos.

Smärtstillande läkemedel finns också med i indikatorerna om äldre som behandlas med läkemedel som bör undvikas (Äld01) och äldre som har uppmätt njurfunktion av dem som behandlas med läkemedel som påverkas av njurfunktion (Äld02).

Diagnoslistor

För smärta finns en diagnoslista.

Smärta lista 1 som innehåller diagnoser för långvarig smärta. Från och med 2026 ingår diagnoskod M79.7 fibromyalgi i diagnoslista Smärta 1.

För detaljer se:Diagnoskoder

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

För rehabiliteringsåtgärder är en felkälla att fysioterapi och arbetsterapi kan vara en del av vårdcentralerna eller helt eller delvis organiserat i egna enheter eller annan huvudman. Detta kan variera även inom en region.

Ursprung

Framtagen av arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet, SKR i samverkan med nationell arbetsgrupp för långvarig smärta ordf. Marcelo Rivano Fischer, Kunskapsstyrningen, SKR

Referenser

  1. Kunskapsstyrningens vårdförlopp smärta – långvarig hos vuxna

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR

Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.