Depression

Egentlig depression är en mycket vanlig sjukdom och ett folksjukdomsområde som för det mesta diagnosticeras och behandlas inom primärvård. Var tredje kvinna och var fjärde man drabbas någon gång under livet av en depression.

Relaterade indikatorer

Depression finns också med i indikatorer om levnadsvanor, kontinuitet och samsjuklighet som handlar om flera kroniska sjukdomar samtidigt.

Läkemedelsindikatorerna som berör behandling bensodiazepinliknande sömnläkemedel (Lm03, Lm04, Lm05), bensodiazepiner (Lm06, Lm07, Lm08) och opioder (Lm11 och Lm12) kan också vara relevanta vid depression.

Lm13 som handlar om behandling med återfallsförebyggande läkemedel vid alkoholproblematik kan också vara relevant vid depression.

Även några av indikatorerna om äldre och läkemedelsbehandling kan vara relaterade till depression: Äld01 läkemedel som bör undvikas, Äld03 behandling med bensodiazepiner och Äld04 behandling med sömnmedel.

KontinuitetLäkemedelLevnadsvanorSamsjuklighetÄldre

Motivering till ämnesområdet

Depression brukar delas in i nivåerna lindrig, medelsvår och svår. Vid en lindrig egentlig depression är symtomen få och oftast milda, medan symtomen vid medelsvår egentlig depression är fler och mer varaktiga. Hos personer med medelsvår till svår egentlig depression är funktionsförmågan och livskvaliteten kraftigt nedsatt, vilket medför stora svårigheter att klara vardagslivet och de dagliga aktiviteterna. Vid depression finns också ökad risk för suicidtankar och suicidförsök, vilket kräver att vården under hela sjukdomsförloppet behöver vara lättillgänglig och ha hög kontinuitet.

Standardbehandling vid depression är psykologisk behandling eller behandling med antidepressiva läkemedel. För barn inleds vanligtvis behandlingen med en psykopedagogisk behandling, vilket ofta är tillräckligt i lindriga fall. Kroppkännedomsträning och ledarledd fysisk aktivitet kan enligt nationella riktlinjerna erbjudas till vuxna med lindrig till medelsvår egentlig depression. Fysisk aktivitet har ofta även positiva effekter för den kroppsliga hälsan.

Det är vanligt med samsjuklighet med kroppslig sjukdom vid depression. Vuxna med depression har ofta diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller någon neurologisk sjukdom.

Personer som haft en eller flera depressioner löper större risk att drabbas av nya depressioner än personer som inte haft någon depression tidigare. Återfallsförebyggande behandling kan minska risken att få nya depressioner. En god kontinuitet i vårdkontakten ökar förutsättningarna för följsamhet till behandlingen och förbättrar prognosen över tid.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst

Förekomst av diagnos depression är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas. Dep01 visar andelen listade som har eller har haft en depressionsdiagnos någon gång de senaste 5 åren. Förekomst på fristående rehabenhet hämtas bara 18 månader bakåt och speglar i vilken utsträckning dessa patienter behandlas i relation till andra patientgrupper (Dep11). I alla förekomstindikatorer på rehab krävs från och med 2026 något fysisk besök. (Rehab ingår i vårdcentralerna i en del regioner medan de är separata enheter i andra. Därför finns en del indikatorer i två versioner.)

Ny depressionsepisod och somatisk undersökning

Flera indikatorer mäter insatser för patienter med ny depressionsepisod. Ny depressionsepisod definieras som en depressionsdiagnos som föregås av ett minst 2 års långt intervall utan varken depressionsdiagnos eller förskrivning/ordination av antidepressiva. Motivet för att använda den definitionen för att hitta patienter med ny depressionsepisod är att det finns en relativt stor grupp patienter med mångåriga besvär där diagnos inte alltid satts vid varje besök, trots att medicinering med antidepressiva läkemedel förekommer.

Indikatorn Dep02 mäter andelen patienter med ny depressionsepisod som blivit somatiskt undersökta. Somatisk undersökning mäts genom att det under perioden 3 månader före och 3 månader efter ny diagnos registrerats finns notat under status Hjärta/kärl och att Hb är kontrollerat. Motivet till att inte bara utgå från ett laboratorieprov är att det enkelt kan bli en rutin som ersätter den fysiska undersökningen, som Socialstyrelsen rekommenderar.

Behandling vid ny depressionsepisod

Indikatorn Dep03 mäter andel patienter med ny depressionsepisod som fått antidepressiva läkemedel.

Indikatorerna Dep06, Dep07, Dep08, Dep 13 och Dep14 mäter andel patienter med ny depressionsepisod som fått psykologisk behandling med KBT, IPT, PDT, iKBT respektive psykopedagogisk behandling. Indikatorn Dep09 mäter andel patienter med ny depressionsepisod som fått någon form av rekommenderad psykologisk behandling, alltså KBT eller IPT, PDT, iKBT eller psykopedagogisk behandling.

Indikatorerna Dep10 och Dep12 mäter andel patienter med ny depressionsepisod som fått ledarledd fysisk aktivitet eller kroppkännedomsträning.

Enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer bör vuxna med lindrig till medelsvår depression erbjudas KBT och IPT liksom antidepressiva läkemedel, och kan erbjudas fysisk aktivitet liksom korttids-PDT. Av dessa behandlingar har KBT högst prioritet. Barn och ungdomar med lindrig till medelsvår egentlig depression bör erbjudas psykopedagogisk behandling med fokus på depression liksom KBT. IPT kan erbjudas. Barn och ungdomar med medelsvår till svår depression bör erbjudas antidepressiva läkemedel. I undantagsfall kan barn och ungdomar med lindrig till medelsvår depression erbjudas korttids-PDT.

Hälsosamma levnadsvanor är viktigt vid depression. Indikatorer finns för rådgivning vid daglig rökning (Le03Dep), vid otillräcklig fysisk aktivitet (Le07Dep och Le13Dep) vid riskbruk av alkohol (Le09Dep).

Längre sjukskrivning bör undvikas och kan följas med indikatorn Sjs04.

Uppföljning

Att få en tidig uppföljning efter nydiagnostiserad depression är viktigt för behandlingskvaliteten. Indikatorn Dep04 mäter att uppföljning med ny kontakt (fysiskt besök eller distans) skett inom 6 veckor för patienter med ny depressionsepisod.

Dep15 mäter andel patienter med ny depressionsepisod som har inte har förbättrad självskattning av depressiva symtom efter 4-8 veckor. Tanken är att indikatorn ska kunna vara en hjälp att identifiera de patienter där man kan behöva göra en ny bedömning/justera behandlingen. Dep16 mäter andel patienter med ny depressionsepisod som har följts upp med ny kontakt och självskattning efter 4-8 veckor.

För patienter som nyförskrivs antidepressiv läkemedelsbehandling är det viktigt att ta ställning till eventuell fortsatt förskrivning efter 6-12 månader, vilket mäts i Dep05.

I indikatorn Dep/Ån01 mäts andelen patienter som behandlas med SSRI (antidepressiv medicinering) som har fått en diagnos där det finns evidens för behandling med antidepressiva läkemedel dvs. depression, ångest, IBS, PMS/PMDS eller narkolepsi de senaste 24 månaderna. Syftet är att uppmärksamma på omprövning av medicinering om diagnos inte finns.

Prioritering och samsjuklighet

Indikatorn Pr03 handlar om farmakologisk (Pr03L) och psykologisk behandling (Pr03P) vid depression och samsjuklighet. Vid depression prioriteras psykologisk behandling högre eller likvärdigt jämfört med läkemedelsbehandling enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer. Patienter med kroniska sjukdomar och samtidig depression mår sämre än de som "bara" har andra kroniska sjukdomar. För patienter med flera sjukdomar, inklusive äldre patienter, är multifarmaci viktigt att undvika, och psykologisk behandling därför extra angelägen.

Dem05 mäter samsjuklighet med bl.a. depression vid demens.

Diagnoslistor

För Depression finns tre diagnoslistor.

Diagnoslista 2 (som används i indikatorerna om förekomst och levnadsvanor) innehåller alla depressionsdiagnoser i ICD 10 och KSH97.

Diagnoslista 1 (som används i indikatorerna om samsjuklighet och kontinuitet) innehåller samma diagnoser som diagnoslista 2 förutom att förlossningsdepression inte ingår.

Diagnoslista 3 (som används i indikatorerna om åtgärder vid depressionsepisod) innehåller diagnoserna i diagnoslista 2 förutom recidiverande depression utan aktuella symtom.

För detaljer se:Diagnoskoder

Möjlig framtida utveckling

• Andel patienter med depression där självmordsriskbedömning finns dokumenterad under senaste 18 månader.
• Andel patienter med recidiverande depression som uppnått remission som fått återfallsförebyggande läkemedelsbehandling.
• Andel patienter med recidiverande depression som uppnått remission som fått återfallsförebyggande behandling med KBT eller mindfulness-baserad kognitiv terapi.
• Andel patienter med ny depressionsepisod som fått kombinationsbehandling med läkemedel och psykologisk behandling som första åtgärd.

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga förekomstsiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

KVÅ-koder används endast i liten omfattning i vissa verksamheter/regioner.

Läkemedelsbehandling är som alltid inte möjligt att ge exakta målvärden för. Det viktiga är att ”rätt” personer får behandling vilket man kan göra en fördjupad analys för på vårdcentralerna. Läkemedelsbehandling måste också balanseras mot samsjuklighet (med risk för polyfarmaci) och icke-farmakologisk behandling.

Ursprung

Framtagna av arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet, SKR.