Kranskärlssjukdom

Sekundärprevention för kranskärlssjukdom är viktigt för att förebygga ny hjärt-kärlhändelse. Preventionen består av såväl farmakologiska som icke-farmakologiska insatser, som primärvården efter det akuta skedet ansvarar för.

Relaterade indikatorer

Kronisk njursjukdom ingår också i indikatorer om kontinuitet, levnadsvanor, prioritering, samsjuklighet och samverkan som handlar om flera kroniska sjukdomar samtidigt.

KontinuitetLevnadsvanorPrioriteringSamsjuklighetSamverkan

Motivering till ämnesområdet

Vid kranskärlssjukdom finns vanligen en eller flera förträngningar av kranskärlet på grund av åderförfettning. Förträngningarna försvårar blodflödet i kranskärlen. Efter det akuta skedet av sjukdomen inriktas behandlingen mot att minska risken för återinsjuknande genom blodproppshämmande och blodfettshämmande läkemedel samt åtgärder för att förändra ohälsosamma levnadsvanor (till exempel rökstopp, fysisk träning och stresshantering).

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst

Förekomst av diagnos (Kr01, Kr11) är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas.

Patienter med kronisk sjukdom som får regelbundna återbesök mår bättre, har mindre symtom och söker mindre ofta på akutmottagningar. Ett enkelt sätt att få till stånd dessa regelbundna kontroller är att kalla patienterna till sina återbesök. Man kan också t ex via indikatorer i Primärvårdskvalitet hitta patienter som inte varit på VC på länge och erbjuda dem besök. I Primärvårdskvalitet är återbesöken uppdelade på olika yrkesgrupper för att man ska kunna följa teamarbete (Kr05).

Behandling och riskfaktorkontroll

Behandling med statiner (Kr03), trombocythämmare och/eller antikoagulantia (Kr04) och RAAS-hämmare (Kr06) rekommenderas vid kranskärlssjukdom i nationella riktlinjer.

Som blodtrycksgränser för indikatorn Kr07 har vi valt: värde saknas, ≤140/90 mmHg, 141/91 – 99/159 mmHg och ≥160/100 mmHg. Dessutom finns indikatorn som mäter <140/90 mmHg för den som anser att detta är mer relevant än ≤140/90 mmHg.

Rökning är en stark riskfaktor vid kranskärlssjukdom. Le03Kr mäter andel dagligrökare med kranskärlssjukdom som fått rådgivning.

Uppföljning

Patienter som får en regelbunden uppföljning mår bättre, har mindre symtom och söker mindre ofta på akutmottagningar. Ett enkelt sätt att få till stånd regelbundna kontroller är att kalla patienterna till återbesök. Man kan med hjälp av indikatorn Kr05 hitta både de patienter med kranskärlssjukdom som saknar fysiskt besök och uppföljningsparametrar, och de patienter som enbart saknar uppföljningsparametrar. Indikatorn finns i dessa två varianter i syfte att underlätta prioritering. Varianten som inkluderar fysiskt besök finns uppdelad på yrkeskategorier för att underlätta teamarbete.

Som uppföljningsparametrar vid kranskärlssjukdom räknas att det sista 18 månaderna finns ett registrerat GFR-värde, blodtryck och en kontakt med diagnos kronisk kranskärlssjukdom.

Även indikatorn Sa10 rör uppföljning av kranskärlssjukdom, och syftar till att inte tappa bort patienter mellan sjukhus och primärvård.

Diagnoslistor

Kranskärlssjukdom Lista 1 inkluderar alla diagnoser för kranskärlssjukdom

För detaljer se:Diagnoskoder

Möjlig framtida utveckling

• Global riskskattning: Andel patienter med diagnosen kranskärlssjukdom där information om glukos, blodtryck, lipider, BMI, fysisk aktivitet och rökning är dokumenterad.
• Global riskskattning inklusive eventuell organskada: Antal patienter med diagnos kranskärlssjukdom som senaste 18 månaderna har dokumentation för EKG och mikroalbuminuri.

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte registreras vid besöken kan patienterna inte identifieras. Hur väl data om laboratorieprover kan tas ut varierar mellan regionerna. Eftersläpning i data kan förkomma.

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos kan vara satt i samband med kontakt för andra besvär och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

Läkemedelsbehandling är som alltid inte möjligt att ge exakta målvärden för. Det viktiga är att ”rätt” personer för behandling vilket man kan göra en fördjupad analys för på vårdcentralerna. Läkemedelsbehandling måste också balanseras mot samsjuklighet (med risk för polyfarmaci) och icke-farmakologisk behandling (levnadsvanor).

Andra felkällor är olika mätmetoder för blodtryck samt att senaste värde inte taget under optimala omständigheter.

Ursprung/vetenskaplig granskare

Arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet