Målnivåer och riktning

För de flesta av Primärvårdskvalitets indikatorer är det omöjligt att formulera en målnivå som gäller för alla. Vårdcentralerna har relativt få patienter med varje sjukdomstillstånd och när antalet observationer är få så blir andelsmåttet (procentsatsen) missvisande. Dessutom varierar allvarlighetsgrad och samsjuklighet mellan olika vårdcentraler. Det viktiga är att rätt patienter får behandling – eller inte får det – inte en viss procent. Dessutom varierar möjligheten till olika datauttag mellan vårdcentraler och regioner (Orsaker till variation).

I vissa indikatorer finns en riktning angiven (hög eller låg andel) men ofta är detta inte heller hjälpsamt.

Exempel på indikatorer där varken målnivå eller riktning är hjälpsamt:

• Förekomstindikatorer och indikatorer om mångsökare
  • Höga värden är inte säkert bättre än låga eller tvärt om. Syftet med dessa indikatorer är kartläggning vilket är en förutsättning för analys och förbättringsarbete.
• Åtgärdsindikatorer med hög prioritet för rätt grupp, t ex handledd träning vid psykisk ohälsa
  • Evidens för åtgärden finns men alla patienter bör inte få åtgärden och gruppen för vilken gruppen har hög prioritet går i nuläget inte att definiera med automatiska uttag.
• Åtgärdsindikatorer där evidens saknas t ex stress, smärta och SIP
  • Åtgärder rekommenderas utifrån riktlinjer och tillgänglig kunskap men evidens är otillräcklig/ ofullständig.

Ibland kan en målnivå vara till hjälp i kvalitetsarbete. Stramas mål på 250 antibiotikarecept per 1000 listade och år har varit ett sådant mål. Stramas indikatorgrupp har formulerat målnivåer för indikatorer som rör antibiotikabehandling, användning av StrepA och CRP. Målnivåerna har formulerats utifrån evidens och med hänsyn tagen till hur praxis ser ut idag av Stramas indikatorgrupp se Temaområde Strama. Målnivåerna finns också angivna i Indikatorer A-Ö. Motivering till målnivån och referenser finns i Kvalitetsindikatorkatalogen.

Temaområde STRAMA
Kvalitetsindikatorkatalogen.

Infektioner under A-Ö