Dystert i nya prognosen

Det har hänt mycket i världsekonomin sedan vår förra ekonomiska prognos. Men även om osäkerheten har avtagit så är effekten av osäkerheten fortfarande stor.

I förra veckan presenterade vi en ny konjunktur- och skatteunderlagsprognos. Där kan vi konstatera att konjunkturen globalt har varit något starkare än väntat, men att lågkonjunkturen i Sverige är fortsatt utdragen, seg och osäker.

Skatteunderlagsprognoser

Den konjunkturuppgång som förutsätts prägla den svenska ekonomin kommande år, vilar i högsta grad på en förstärkning av inhemsk efterfrågan. Trots en stark real ökning av hushållens disponibla inkomster i år väntas konsumtionstillväxten ta fart först 2026. Den skjuts alltså fram ytterligare en gång. Vi ser också en nedrevidering av BNP, arbetade timmar och både nominellt och realt skatteunderlag, upprevidering av inflation och arbetslöshet.

Finns det då inga ljusglimtar? Jo, det finns indikatorer som tyder på att hushållen börjar bli mer optimistiska men ingenting av det syns ännu i utfallen. Realt sett är nedrevideringen av skatteunderlaget -0,5, detta motsvarar cirka 4,5 miljarder kronor mindre i intäkter för kommuner och regioner under 2025.

Snart dags för budget

När finansministern presenterade en uppdatering av de ekonomiska läget i förra veckan låg väldigt mycket fokus på att stötta hushållen. Vilken typ av reform, eller vilket reformutrymme, kommer hon att återkomma med senare denna vecka. Någon kraftig ökning av de generella bidragen till kommuner och regioner är dock inte att vänta om jag tolkar finansministern rätt.

Argumenten är att kommuner och regioner fått så mycket under åren med hög inflation. Det kan jag inte riktigt hålla med om. Tillskotten var återhållsamma i förhållande till prisökningarna vilket innebär en real urholkning. Det innebär att kommunsektorns köpkraft har försvagats.

Även om resultaten ser stabila ut i många kommuner så är det 63 kommuner som prognostiserar ett negativt resultat för 2025. Utan några tillskott urholkas de generella bidragen och en helt utebliven ökning av generella bidragen medför att staten minskar sitt bidrag till välfärden realt sett.

Vi borde lära av grannländerna om statsbidrag

Förra veckan var jag och några kollegor och träffade våra nordiska motsvarigheter på en konferens i Norge. Jag kan konstatera att trots många likheter länderna emellan, så är väldigt mycket olika. Det jag främst fastnade för var den statliga styrningen. Ja, svenska kommuner och regioner har större frihet när det kommer till vissa delar så som skattesats och investeringar, vilket är positivt. Men vi har en betydligt mer kortsiktig styrning från staten där våra nordiska grannar har värdesäkrade statsbidrag och betydligt lägre andel riktade bidrag. Vi har i likhet med dem en hög grad av decentralisering. Men alla riktade bidrag minskar fördelen med en decentralisering när satsningar i kommuner och regioner riktas mot bidragets insats och inte till det som ger störst effekt i den enskilda kommunen eller regionen.

Vi hoppas att regeringen har med sig detta inför budgetpropositionen som kommer den 22 september. Inom kort lär det börja portioneras ut nyheter om vad den kommer innehålla.