I Uppsala samverkar kommunen och regionen om personer med ekonomiskt bistånd och ohälsa

I Uppsala har kommunen och regionen tagit fram ett gemensamt arbetssätt för personer som har ekonomiskt bistånd, saknar sjukpenning­grundande inkomst och inte kan delta i arbetsträning eller annan liknande rehabilitering.

Kort sammanfattning

Uppsala kommun och Region Uppsala har i ett projekt tagit fram ett gemensamt arbetssätt som har införts i ordinarie verksamhet.

Socialtjänsten och hälso- och sjukvården samverkar tillsammans med individer som

• får ekonomiskt bistånd
• har ohälsa
• saknar sjukpenninggrundande inkomst
• saknar förmåga att delta i arbetsträning eller annan arbetslivsinriktad rehabilitering.

Arbetssättet bygger på befintliga samverkansstrukturer/rutiner, som Flerparts- eller SIP(samordnad individuell plan)-möten.

Målgruppen för projektet var personer som fick ekonomiskt bistånd, hade ohälsa och saknade sjukpenninggrundande inkomst. De skulle få tillgång till förrehabiliterade insatser utifrån behov.

Målsättning var att personerna efter insatsen skulle kunna ta del av arbetslivsinriktad rehabilitering via kommunens arbetsmarknadsförvaltning eller Arbetsförmedlingen. Istället för att socialtjänsten frågade efter intyg från hälso- och sjukvården skedde samverkan för att stödja individen till att klara av arbetslivsinriktad rehabilitering.

Resultatet visade att flera personer gick direkt ut på ordinarie arbetsmarknad, eller till studier, vilket överträffade projektets målsättning.

Projektet finansierades med medel från Samordningsförbundet i Uppsala län.

Bakgrund – utgångspunkt, syfte och mål

När socialtjänsten arbetar med personer som har ohälsa kan det uppstå olika utmaningar. Personerna har ofta en lång väg till egen försörjning. De har ett intyg (sjukskrivning) från vården att de inte kan delta i arbetslivsinriktad rehabilitering. Då är det inte aktuellt att erbjuda personen att delta i kompetenshöjande verksamhet, det vill säga det är inte aktuellt med insatser.

Det innebar att socialtjänsten inte kunnat hjälpa individen vidare och det ledde i sin tur till social isolering och passivitet.

När projektet startade hade vi precis tagit oss ur en pandemi och det var känt att personer med ohälsa, särskilt personer med psykisk ohälsa, blivit ännu mer isolerade och farit mer illa under dessa år. Under pandemin hade kommunen avrått personerna att besöka dem och att inte belasta vården med att be om läkarintyg.

Vid en förstudie som socialtjänsten gjorde 2021 framkom att ett stort antal personer fick ekonomiskt bistånd på grund av att de någon gång under året haft ohälsa. Detta ledde till en projektansökan hos Samordningsförbundet i Uppsala Län.

Det övergripande syftet med projektet var att personer som fick ekonomiskt bistånd och på grund av ohälsa/ sjukdom, saknar arbetsförmåga skulle erbjudas förrehabiliterade insatser.

Syftet med de förrehabiliterande insatserna var att deltagarna skulle uppnå förmåga att delta i arbetslivsinriktad rehabilitering och på sikt komma till egen försörjning, när så var möjligt.

Genomförande

I projektet Arbetslivsintro har befintliga strukturer för samverkan använts och processerna kring arbetssätten har under projektets gång förstärkts.

Socialtjänsten Uppsala kommun har en SIP-samordnare på enheten där insatsen drivits. SIP-samordnare kallar till och leder SIP-möten och flerpartsmöten, där socialtjänsten är initiativtagare till mötet.

I Uppsala län finns ett komplement till SIP som heter Flerpartsmöte. Flerpartsmötet innebär att kommunen och regionen kan kalla Försäkringskassan och/eller Arbetsförmedlingen om det behövs. Socialtjänsten startade en enhet där målgruppen är personer som uppbär ekonomiskt bistånd och har ohälsa, och att samverkan med hälso- och sjukvården är nödvändig.

Region Uppsala använder journalsystemet Cosmic och Cosmic messenger, som är en meddelande­funktion kopplat till journalsystemet. Fördelen i Uppsala var att Cosmic Messenger kunde användas som en länk mellan regionen och socialtjänsten för att underlätta kommunikationen. Det var en del i att stärka processerna då samtliga medarbetare i projektet fick tillgång till Messenger. Meddelandefunktionen har använts för att boka upp tider för samtal mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Samtalen har varit i fokus, då det stödjer individens process, snarare än att efterfråga intyg från hälso- och sjukvården.

Samtliga deltagare i projektet har erbjudits förrehabiliterande insatser med syfte att de ska kunna ta del av arbetslivsinriktad rehabilitering via Arbetsmarknadsförvaltningen eller Arbetsförmedlingen. 97 deltagare har sammanlagt fått 365 förrehabiliterande insatser vilket ger ett snittvärde om 3,76 insatser/deltagare. Insatserna har utgjorts av redan befintliga kommunala insatser. Vi har inte sett behov av att ta fram ytterligare insatser.

Socialsekreteraren har haft en samordnande och coachande roll. Fokus har varit på individens resurser. Skillnaden under projektet har varit att socialsekreteraren enklare har kunnat samverka med parter inom hälso- och sjukvården. På så sätt har de kunnat få vårdgivarens perspektiv på en föreslagen förrehabiliterande insats.

Det här har arbetet lett fram till

• 97 % av deltagarna i insatsen har inom åtta veckor fått en gemensam planering med målsättning att efter projektdeltagandet kunna delta i Arbetsmarknadsförvaltningens eller Arbetsförmedlingens utbud. Resterande 3 % har fått en planering efter åtta veckor.
• För samtliga deltagare har planeringen inledningsvis riktats mot att denne ska nå en förmåga att delta i Arbetsmarknadsförvaltningens eller Arbetsförmedlingens utbud. Planeringen har i de fall där avslutsorsak uppges vara sjukdom ändrat riktning mot att ansöka om sjukersättning.
• 48 % av de deltagare som avslutats i projektet har efter insatsens slut tagit nästa steg mot arbete, genom att delta i ordinarie arbetslivsinriktad rehabilitering.
• 13 % av de deltagare som avslutats i projektet har efter insatsens slut kommit ut i arbete, studier eller är arbetssökande.
• 24 % har avslutats då de varit för sjuka för att fortsätta i Arbetslivsintro. De personerna har av socialtjänsten fått hjälp att ansöka om sjukersättning och även kunnat stärka ansökan med protokoll från aktivitetsförmågebedömning av arbetsterapeut.
• 15 % har avslutats då de flyttat från kommunen eller då de fått barn och är föräldralediga.

Medskick till den som tar del av exemplet

De viktigaste slutsatserna

Efter projektet finns fortsatt ett stort behov av samverkan kring målgruppen. Nu kan vi samverka på ett effektivare sätt. Vi har visat att de förrehabiliterande insatserna, liksom samverkan, är ytterst viktigt för att målgruppen ska kunna närma sig arbetsmarknaden.

I processen att skapa en effektiv samverkan har parterna fått en bättre förståelse och kunskap kring de insatser som finns. Vi har inom projektet haft ett salutogent perspektiv där vi fokuserat på vad som fungerar snarare än vad som inte fungerar. Genom detta gemensamma perspektiv samt den ökade kunskapen om varandras uppdrag har vi kunnat skapa aktiva planeringar för individerna. Tack vare det har vi sett ökad aktivitetsnivå hos samtliga deltagare.

Det har skett ett paradigmskifte där vi gemensamt har fokus på personens resurser och utvecklingspotential istället för deras funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar.

Emma Sävensjö
enhetschef, Socialtjänst – ekonomiskt bistånd
Uppsala kommun
emma.savensjo@uppsala.se018-72 76 765

Birgitta Rosberg
processledare, Hälso- och sjukvårdsavdelningen
Region Uppsala
birgitta.rosberg@regionuppsala.se